Mars 2011

Hej på er alla denna fina vårdag!

Nu har jag och sambon varit hemma drygt två veckor efter vår resa till Kambodja. Vi hade det fantastiskt bra och längtar verkligen tillbaka! Det var jättekul att komma till vår skola och träffa alla barn som är så nyfikna och underbara!

Jag vill berätta lite om vad vi gjorde där och vad vi köpte in till skolan. Ni som har varit med och stöttat skolan ekonomiskt det senaste året kommer känna igen det jag skriver då det är ungefär samma som ni fick i er rapport! 


I februari 2011 blev det äntligen min och min sambos tur att få hälsa på Chonns familj och barnen på skolan! Det blev ett kärt återseende med Chonns familj, många kramar och skratt! Med oss i bagaget hade vi 65 st. fotbollströjor (Ibrahimovic, Barcelona) som Intersport, genom Andreas Ström, skänkt till skolan. De blev verkligen uppskattade hos såväl barnen som hos Chonns mamma! Vi blev väl omhändertagna och fick inte lov att hjälpa till särskilt mycket, fast vi inget hellre ville!

  

Detta har hänt på skolan det senaste halvåret:
Than och Mary, som ni sett på foto tidigare, var ju först lärare på skolan. Tyvärr drabbades Than av hjärtproblem efter ca 6 månader och fick inte längre arbeta och Marys studier fortsatte och det blev svårt för henne att undervisa. Istället tog Chonns lillebror Njea 25 år, över rollen som lärare och han undervisar fortfarande barnen. 
 

Tillsammans med Chonn hade vi bestämt att ordna en fest för att fira skolans ettårsdag. Alla barnen, nu 123 stycken, som var inskrivna på skolan skulle få vara med och fira! Vi köpte in mat i form av 10 kg kyckling, 10 kg griskött, potatis, tomater och kryddor som skulle bli en stor gryta och till detta 250 st. baguetter och ca 40 liter läsk!!! Festen skulle börja klockan 15.00 men redan på förmiddagen dök det upp nyfikna barn som ville hjälpa till med förberedelserna. 

        

  
Jag ritar för barnen.                                                            Stereon kopplas till bilbatterier.

  
Ballongerna sätts upp.                                                          Detta kortet borde Zlatan se!!!

Barnen fick börja med att äta av den goda grytan, de skålade i grön läsk och stämningen var på topp! Efter maten blev det disco och tillslut vågade alla släppa loss på ”dansgolvet” (gårdsplanen som vattnats för att minimera att damma).

Efter mat och dans blev det prisutdelning till de elever som skrivit bra på proven de haft på skolan. Vi hade också köpt skoluniformer i present till alla 123 barn. De behöver ingen uniform på
Mr. Mattias English School men i den lokala skolan är det uniformkrav så därför tyckte vi att det var en bra och användbar present till dem. Ofta får de ärva av varandra och uniformerna är slitna och smutsiga. Barnen blev mycket glada för presenten och tackade artigt! 


  

  

Det var nöjda och glada barn som begav sig hemåt då mörkret började göra intrång. Även vi var nöjda och aningens trötta efter en intensiv men väldigt rolig och minnesvärd dag!

Senare samma vecka fick även jag hålla i några lektioner. Vi hade köpt in papper, kritor, textböcker i färg med tillhörande CD och kassettband samt lexikon och whiteboardpennor. På första lektionen fick barnen rita en kropp, (jag ritade på tavlan), och sedan satte vi ut kroppsdelar och klädesplagg på engelska. Vi använde oss också av CD´n tillsammans med textboken och barnen lyssnade och härmade fraserna! Jag lärde barnen en lek där man tränar på att fråga vad klockan är och att räkna på engelska. Det tyckte dom var riktigt kul!!!


  

Sammanfattningsvis vill jag berätta att vi har gett barnen och läraren material som kan användas i undervisningen och det är det jag känner att vi kan göra i dagsläget. Undervisningen är gammaldags med mycket grammatik men med tanke på Kambodjas mörka historia och massmorden på utbildade människor för drygt 35 år sedan, kan jag inte klandra dem för deras sätt att lära ut. Självklart vore det önskvärt att någon från väst kan hjälpa till med strukturen i undervisningen men jag antar att det skulle ta månader att bygga upp. I nuläget känner jag att skolan får utvecklas i sin egen takt med vårt ekonomiska stöd i form av löner och material. Det viktigaste är ju ändå att barnen vill och får möjlighet att lära sig engelska. Jag tror också att de har stora möjligheter till det så länge de får komma till skolan och kan ta del av materialet vi köpt in. Av de barn jag har träffat är de allra flesta nyfikna och entusiastiska! När de märker, t.ex. genom våra besök och så småningom genom internet/media, att de faktiskt har nytta av sina engelska kunskaper så kommer de förhoppningsvis fortsätta sträva efter att lära sig mer!


    

Ett stort och varmt TACK till alla er som genom Mattias minne har bidragit med material, fest och skoluniformer till dessa fantastiska barn!!! 


Jenny Johansson med familj.

  

 

 

 


RSS 2.0